Liberal spårdebatt i landstinget

Det har utbrutit en spårdebatt  bland mina liberala vänner i landstinget med intresse för kollektivtrafik. Den mest moderna och insiktsfulla debattören är Margareta Blombäck, professor emerita född 1925. Hon har åkt mycket med Tvärbanan och vet hur bekväm, pålitilig och trivsam den är. Den insikten finns tyvärr inte hos dem som bara har tillgång till buss eller tunnelbana. Några viktiga argument som talar för spårförbindelser ovan jord följer därför här:

• Kapacitet- en 30 meter lång spårvagn tar 210 passagerare, dubbelt så många som en ledbuss och tre gånger mer än en vanlig buss. Spårvagnen angör hållplatsen exakt och ger färre förseningar än buss.
• Tillgänglighet- personer med nedsatt fysisk förmåga till exempel patienter, eller personer med barnvagnar och annat tungt bagage har lättare att komma av och på en spårvagn än andra transportmedel. Jämför med tunnelbana, och svårigheten många har med rulltrappor och obehagliga hissar.
• Ekonomi- spårvagnstrafik är ekonomiskt på långsiktigt stabila linjer med hög resandeolym. Detta gäller tillexempel busstrafiken till Karolinska. Det är fem-tio gånger så dyrt att bygga tunnelbana som spårväg i markplanet, inklusive lättillgängliga stationer. Man får helt enkelt mer för pengarna.
• Miljö- spårvagnar drivs av el och återvinner bromsenergi, vilket är oslagbart ur miljösynpunkt.
• Gångegenskaperna är goda- bussarna skumpar och kränger alltid.

Det starkast argumentet mot tunnelbana i en blindtarm från Odenplan till Nya karolinska sjukhuset är bristen på kapacitet på gröna linjen. Var tredje tåg söderifrån på gröna linjen skulle avledas ut till KS. Detta är fullständigt oacceptabelt. Gröna Linjen är den hårdast belastade linjen med en halvmiljon påstigande per dygn. Att försämra turtätheten för 180 000 resenärer på Farstalinjen är otänkbart.

Spårvagnen får inte plats, påstår en av mina liberala vänner. Han kanske inte har prövat den nya spårlinjen T3 i Paris. Efter invigningen fördubblades resandet utmed stråket medan biltrafiken minskade med 25%, precis som avsett. Samtidigt blev 36 000 kvadratmeter asfalt gröna när spårområdet besåtts med gräs.

Spårvagnar är omoderna påstår en annan kamrat ur 40-talist generationen. Han tänker nog på sin barndoms blåa Mustang. Men det leder tankarna fel. Moderna spårvagnar eller "lightrail" som de kallas är något helt annat. Tysta, smidiga och miljövänliga. Ute i Europa har de ofta en djärv design. Att satsa på spårväg är att satsa på en bättre stadsmiljö. Det har fransmännen förstått och i spåren av spåren återuppstår en levande stad där kollektivtrafiken sitter i högsätet.