http://stellafaresstockholmsblogg.blogspot.com/

Om mig

Mitt foto
Mitt motto är: Sverige behöver en storstadspolitik och regeringen behöver en huvudstadsminister. Jag finns i Stockholms Läns Landsting och i SL/Trafiknämnden. Jag kämpar för mer spårtrafik ovan jord och en bekvämare och trivsammare kollektivtrafik. Tryggheten är viktig och behöver uppmärksammas mer. Barn, kvinnor och äldre åker mest kollektivt. Deras inflytande över kollektivtrafiken behöver stärkas.

fredag 18 december 2009


Spårvägskämpar  i Stockholm vintern 1908
Stockholmskällan, Stadsmuseet.

Snöovädret ställer till det i kollektivtrafiken


Igår var det kaos och realtidsinformationen fungerade inte vid 4:ans hålplats vid Skanstull. Vi var säkert hundra personer som förgäves spejade utmot Ringvägen. Plötsligt kom bussen i alla fall utan förvarning. Varför förseningarna gör att inga tidsangivelser fungerar vet jag inte. Men på SLs hemsida kan man i alla fall  se när bussen ska komma fram just till din hållplats. En jättebra service om du vill slippa frysa. Kolla på sl.se innan du beger dig ut och tajma perfekt! Ett annat tips dessa dagar är att sätta på sig storstövlarna. Det kan vara bra att förbereda sig för en promenad till en annan station eller hållplats. Många man ser på stan är inte klädda för vinterväglag, man litar blint på att kollektivtrafiken ska fungera, och det är ju bra betyg till SL egentligen.

onsdag 16 december 2009

Regionplanen godkänd


På Regionplanenämnden klubbades Rufs (regionplanen) idag. Det slutgiltiga versionen tas i Landstingsfullmäktige i vår. Vi i nämnden är eniga om mycket men en sak blev det strid om på dagens sammanträde. Jag gick emot förslaget om att exploatera norra Kymlinge i Sundbyberg. Fp fick stöd av centern och miljöpartiet. Kymlinge är en del av Järvakilen, namnet på ett grönområde som bland annat omfattar Igelbäckens naturreservat. Sundbyberg, Sveriges mest tätbebyggda kommun har bara en sammanhängande skog, det är Kymlinge. Regionplanekontoret förordar bostäder och kontor, Solna vill bygga värmekraftverk för att försörja den nya storarenan med energi. I Sundbyberg slåss folkpartiet sedan gammalt för att bevara Kymlinge. Fp i  Landstinget stödjer så klart den lokala opinionen. Det gäller tyvärr inte socialdemokraterna och moderaterna som förordar exploatering. För mer info kolla sidan Bevara Kymlinge: http://kymlinge.blogspot.com/

torsdag 3 december 2009

DN 3 dec om mitt resultat i provvalet



DN kommenterar folkpartiets interna provval. För mig gick det allra bäst i provvalet till Landstinget, där kom jag på andra plats. Det är roligt att få bevis för att jag är ute på "banan igen". Resultatet var bra även till Stadshuset, 8:e plats och till Riksdagen också där 8:e plats. Jag håller alla dörrar öppna och mycket kan hända innan väljarna ska säga sitt i september. Jag kommer att jobba stenhårt för mina hjärtefrågor, storstadsfrågor med betoning på trafiken. Dessa frågor är relevanta att driva i samtliga församlingar. I Landstinget handlar det om kollektivtrafiken och dess förmåga att knyta ihop hela länet i en dynamisk gemenskap utan att förstöra miljön. I Stadshuset måste Stockholms unika miljö värnas och utvecklas. Staden kan växa utan att vi förstör den unika stadsbilden.  I Riksdagen måste en modern storstadspolitik ta form och Stockholm, motorn i Sveriges ekonomi  måste få ett ökat fokus. Jag tycker att en huvudstadsminister är på tiden.

måndag 30 november 2009

Professor Jan Hjärpe om Schweiz minaretförbud

Aktuellt sände en mycket bra intervju med islamologen Jan Hjärpe igår måndag. Se inslaget på Svt Play http://svtplay.se/t/102534/aktuellt

Minareten vid Björns Trädgård


Schweiz's folkomröstning om att förbjuda minareter påminner mig om den segdragna diskussion som pågick i Stockholms Stadshus angående uppförandet av en moské centralt i stan. Det var på 90-talet och på Fryshuset hade Anders Carlberg skapat en fristad för skinnskallar. Sossarna hade svårt att hantera situationen och man försökte försvara verksamheten med att det handlade om att omvända förvirrade och socialt marginaliserade förortskillar. Samtidigt tog Muslimska Rådet kontakt med Stadsbyggnadskontoret om en plats för moské inom kommunen. Monica Andersson (s) stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm föreslog att ett grusupplag i Hornsberg kunde vara en lämplig plats. Då tyckte jag att det var dags att göra något för religionsfriheten i vår stad. Jag föreslog i en motion daterad den 27 november 1991 att Medborgarhuset skulle upplåtas till moské. Enligt färsk statistik stod huset stora aula mestadels tomt. I debatten som följde framhöll jag att läget var synnerligen lämpligt eftersom de flesta frikyrkor i Stockholm ligger på södermalm. Vi har Katolska Domkyrkan, Ryska ortodoxa, Södermalmskyrkan, Baptister med flera. Kommunikationerna till söder är mycket bra och muslimer bor ju lite varstans. Ett centralt läge är därför logiskt ur tillgänglighetssynpunkt. Det blev nu inte Medborgarhuset, men ett elverk i morisk stil ritat av Ferdinand Boberg ovanför Björns Trädgård blev moské ett par år senare. Jag passerade vid fyratiden i eftermiddags och kan konstatera att minareten gör sig väldigt bra mot novemberhimlen. Se själva.
Av miljödebatten i Växjö bidde en tumme...

När folkpartisterna avhandlat sina hjärtefrågor i plenum tills alla nästan faller döda ner av utmattning ser jag fram mot en livlig miljödiskussion. Vi har jobbat hårt för att skapa ett helgjutet program för miljön där kärnkraften utgör en väsentlig del, men inte hela. Tyvärr annekterades hela debatten av ett utspel om kärnkraften ägnat åt att utmana centern som just nu är skadeskjutet efter Vattenfallaffären. Sent på natten kämpar jag, Nina Lundström, Anita Brodén och Sverker Thorén för våra hjärtefrågor. Om en vecka ska världen försöka enas om ett klimatavtal som handlar om energi javisst, men också om många andra initiativ för att hejda den globala uppvärmningen. Det bekymrar inte herrarna Olle Schmitt och Carl B Hamilton som hånskrattar åt förslagen om nationell cykelplan och en grönare samhällsplanering. Klockan fem på morgonen kryper jag ner i min hotellsäng, debatten kändes en aning overklig. Verklighetens folk, fanns de i Växjö?

onsdag 18 november 2009

Tankar inför landsmötet


Frågan om tredelad föräldraförsäkring kommer nog att skapa en lång debatt på landsmötet. När jag var ung och småbarnsmamma ville jag inte att staten skulle blanda sig i hur jag och min man gjorde upp om barnledigheten. Nu när mina barn är stora tänker jag lite annorlunda. Här på gatorna på söder i Stockholm ser man många barnlediga pappor promenera med sina barnvagnar. Ibland får man kryssa fram på trottoaren när de går i bredd och utbyter funderingar om blöjor och barnmat. Häromdagen såg jag ett gäng med bara pappor som satt runt ett kafébord. Mellan var och en satt ett litet barn i barnstol och lät sig matas ur små barnmatsburkar. Jag fick faktiskt en impuls att ta fram min mobil och ta en bild för jag tänkte att det här är väl ändå inte en vanlig syn någon annan stans? Nej enligt försäkringskassan är papporna på söder mest barnlediga i hela landet. Men annars går det rätt så trögt. Kan en tredelad föräldraledighet bidra till att fler pappor tar sitt ansvar för barnen när de är små kommer många fler barn att ha en bättre relation till sina fäder. Att se små barns behov och lära sig att tolka dem är i mina ögon grunden i föräldraskapet. Den lyhördhet som du utvecklar i samspelet med ditt barn följer dig i din relation med barnet hela livet. Papporna runt kafébordet deltar i en revolution i familjelivet som bara sett sin början. Jag lutar nog mot att samhället med varlig hand ska lägga sig i hur föräldraförsäkringen disponeras, det är trots allt skattepengar.

torsdag 5 november 2009

Liberal spårdebatt i landstinget

Det har utbrutit en spårdebatt  bland mina liberala vänner i landstinget med intresse för kollektivtrafik. Den mest moderna och insiktsfulla debattören är Margareta Blombäck, professor emerita född 1925. Hon har åkt mycket med Tvärbanan och vet hur bekväm, pålitilig och trivsam den är. Den insikten finns tyvärr inte hos dem som bara har tillgång till buss eller tunnelbana. Några viktiga argument som talar för spårförbindelser ovan jord följer därför här:
  • Kapacitet- en 30 meter lång spårvagn tar 210 passagerare, dubbelt så många som en ledbuss och tre gånger mer än en vanlig buss. Spårvagnen angör hållplatsen exakt och ger färre förseningar än buss.
  • Tillgänglighet- personer med nedsatt fysisk förmåga till exempel patienter, eller personer med barnvagnar och annat tungt bagage har lättare att komma av och på en spårvagn än andra transportmedel. Jämför med tunnelbana, och svårigheten många har med rulltrappor och obehagliga hissar.
  • Ekonomi- spårvagnstrafik är ekonomiskt på långsiktigt stabila linjer med hög resandeolym. Detta gäller tillexempel busstrafiken till Karolinska. Det är fem-tio gånger så dyrt att bygga tunnelbana som spårväg i markplanet, inklusive lättillgängliga stationer. Man får helt enkelt mer för pengarna.
  • Miljö- spårvagnar drivs av el och återvinner bromsenergi, vilket är oslagbart ur miljösynpunkt.
  • Gångegenskaperna är goda- bussarna skumpar och kränger alltid.
Det starkast argumentet mot tunnelbana i en blindtarm från Odenplan till Nya karolinska sjukhuset är bristen på kapacitet på gröna linjen. Var tredje tåg söderifrån på gröna linjen skulle avledas ut till KS. Detta är fullständigt oacceptabelt. Gröna Linjen är den hårdast belastade linjen med en halvmiljon påstigande per dygn. Att försämra turtätheten för 180 000 resenärer på Farstalinjen är otänkbart.

Spårvagnen får inte plats, påstår en av mina liberala vänner. Han kanske inte har prövat den nya spårlinjen T3 i Paris. Efter invigningen fördubblades resandet utmed stråket medan biltrafiken minskade med 25%, precis som avsett. Samtidigt blev 36 000 kvadratmeter asfalt gröna när spårområdet besåtts med gräs.


Spårvagnar är omoderna påstår en annan kamrat ur 40-talist generationen. Han tänker nog på sin barndoms blåa Mustang. Men det leder tankarna fel. Moderna spårvagnar eller "lightrail" som de kallas är något helt annat. Tysta, smidiga och miljövänliga. Ute i Europa har de ofta en djärv design. Att satsa på spårväg är att satsa på en bättre stadsmiljö. Det har fransmännen förstått och i spåren av spåren återuppstår en levande stad där kollektivtrafiken sitter i högsätet.

tisdag 27 oktober 2009

Okunnigt om Sverige och islam



Lena Andersson skribent på Dagens Nyheter anser i en artikel om Sverigedemokraterna att det är problematiskt att Sverige påverkats av islam de senaste 20 åren. Detta var väl ett väldigt okunnigt påståeende! Sverige och Europa har påverkats av islam mycket längre än så. Det svenska generalkonsulatet i Istanbul är Sveriges äldsta fastighet utomlands. Karolinerna spred mängder av turkiska sedvänjor till Sverige efter kalabaliken i Bender. Många ord i det svenska språket har turkiskt påbrå till exempel kål(dolme), divan, kiosk och soffa. Visserligen kan man påstå att detta inte är islamsk påverkan utan kulturell. Men hur ska man då se på de frågor som Lena Andersson tar upp. Är det speciellt "islamskt" att begära olika tider för män och kvinnor i badhus eller att fläskkött försvinner från menyn på dagis?

lördag 17 oktober 2009

Betongallians visar korten


En gammal hederlig betongallians dyker upp på DN-debatt i dagens tidning. Det är inte första gången Handelskammaren och (S) i Stadshuset gör gemensam sak. Förra gången agerade man för att stoppa cykelbanor. Då var Hornsgatan den gata där biltrafiken var tvungen att maka på sig. Nu är det Hamngatan som ska bli ett skyltfönster för miljövänlig och kapacitetsstark kollektivtrafik. Så klart går Peter Egardt och Jan Valeskog emot. Att dessa herrar inget lärt och inget förstått förvånar inte. Vid sin sida har de Jens Spendrup som riktigt rejält solkar ner sitt anseende. Dålig omdöme av en företagsledare som borde visa förståelse för klimatsmarta trafiklösningar.

onsdag 14 oktober 2009

Landstingsdebatt om tunnelbanan


Det har utbrutit en egendomlig debatt om tunnelbanan kontra spårväg i Landstingshuset. Socialdemokraterna tycks anse att det är borgerligt att åka spårvagn och proletärt att åka tunnelbana. Man vill till varje pris utmåla den nya Spårväg City som en lyxsatsning som inte gynnar de vanliga stockholmarna. Bara den som vill bygga ut tunnelbanan står på folkets sida tycks man mena. Men jag undrar, finns det ett egenvärde att resenärerna ska förpassas under jord? Om man kan skapa billigare spårförbindelser ovan jord är inte det att föredra? Jag menar, vem vill inte njuta av vår vackra stad (se utsikten från Västerbron härintill) och samtidigt nå sitt resmål, smidigt och miljövänligt. Helge Berglund SLs första chef sa en gång, "att planera tunnelbana är att planera för biltrafik." Ett belysande uttalande som jag tror att Handelskammaren skulle skriva under på idag 2009. Där propagerar man ilsket mot spårvägar och man anar varför. I Stadshuset finns ett argsint spårvagnsmotstånd hos Jan Valeskog(s) och i Landstinget heter motsvarigheten Lars Dahlberg (s).

Stadsideal



Lyssnade igår på vetenskapsradion Forum i P1. Det handlade om vilka städer folk tycker om. Forskaren sa att den moderna funktionsuppdelade staden har misslyckats att ge människor den livskvalité som äldre städer ger. Jag besökte nyligen den holländska staden Delft. En universitetsstad där alla vill bo. Haag och Rotterdam i all ära, många jobbar där men de flesta tycks föredra att bo på i någon av de gamla 1600-tals-städerna som ligger mellan metropolerna. Ändå håller man fast vid höghusstaden i Rotterdam. I Amsterdam vars gamla stadskärna håller på att sönderälskas av turister, byggs en ny universitetsstadsdel där den internationella arkitektligan går lös. Det blåste fruktansvärt mellan de futuristiska skraporna, stora motorvägar skar rakt igenom. Hur länge ska det modernistiska stadsidealet fortsätta att förstöra den rika upplevelse som en stad kan ge? Begrunda Oscar Wilde: "bara det moderna kan bli omodernt" och kolla dessa bilder.

lördag 12 september 2009

Berlin - Europas New York

Kreativa människor från alla hörn strömmar till det återförenade Berlin. Kanske är det därför man börjat tala om att staden har en New York feeling. Men det är inte några skyskrapor som skapar associationen utan det levande folklivet, alla museer, konstnärer och studenter. Trots att en tredjedel av Berlin bombades sönder och samman under kriget och trots att DDR-tidens Stalinarkitektur försökte sudda ut alla rester av det bohemiska och udda har Berlin rest sig ur det förflutna. På Bauer-museum kan man se exempel på hur Berlinarna själva bjudit det totalitära systemet motstånd och hur människornas längtan efter ett liv i frihet inte skydde några faror. Missa inte det och inte heller det Judiska museet, en enastående prestentation av Tysklands judiska historia.

fredag 21 augusti 2009

Jag tror på en spårvagnsrenässans för Stockholm. Det är inte fler tunnelbanelinjer vi behöver utan bättre och smartare kommunikationer ovan jord. Spårvagnen har den stora fördelen att den har hög framkomlighet, fastnar inte i köer, tar tre ggr så många passagerare som en vanlig stadsbuss och är helt emissionsfri. För Bryssel, Marseille och många andra städer har spårvagnarna blivit en designsymbol för staden. Tänk om vi kunde få en egen stockholmsstil på den nya Djurgårdslinjen som snart ska börja byggas. Det är en förlängning av den nuvarande museispårvägen till Centralen. Idag är 47:an den absolut trängsta bussen i stan. Vilket lyft för Mälardrottningen!