http://stellafaresstockholmsblogg.blogspot.com/

Om mig

Mitt foto
Mitt motto är: Sverige behöver en storstadspolitik och regeringen behöver en huvudstadsminister. Jag finns i Stockholms Läns Landsting och i SL/Trafiknämnden. Jag kämpar för mer spårtrafik ovan jord och en bekvämare och trivsammare kollektivtrafik. Tryggheten är viktig och behöver uppmärksammas mer. Barn, kvinnor och äldre åker mest kollektivt. Deras inflytande över kollektivtrafiken behöver stärkas.

måndag 30 november 2009

Professor Jan Hjärpe om Schweiz minaretförbud

Aktuellt sände en mycket bra intervju med islamologen Jan Hjärpe igår måndag. Se inslaget på Svt Play http://svtplay.se/t/102534/aktuellt

Minareten vid Björns Trädgård


Schweiz's folkomröstning om att förbjuda minareter påminner mig om den segdragna diskussion som pågick i Stockholms Stadshus angående uppförandet av en moské centralt i stan. Det var på 90-talet och på Fryshuset hade Anders Carlberg skapat en fristad för skinnskallar. Sossarna hade svårt att hantera situationen och man försökte försvara verksamheten med att det handlade om att omvända förvirrade och socialt marginaliserade förortskillar. Samtidigt tog Muslimska Rådet kontakt med Stadsbyggnadskontoret om en plats för moské inom kommunen. Monica Andersson (s) stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm föreslog att ett grusupplag i Hornsberg kunde vara en lämplig plats. Då tyckte jag att det var dags att göra något för religionsfriheten i vår stad. Jag föreslog i en motion daterad den 27 november 1991 att Medborgarhuset skulle upplåtas till moské. Enligt färsk statistik stod huset stora aula mestadels tomt. I debatten som följde framhöll jag att läget var synnerligen lämpligt eftersom de flesta frikyrkor i Stockholm ligger på södermalm. Vi har Katolska Domkyrkan, Ryska ortodoxa, Södermalmskyrkan, Baptister med flera. Kommunikationerna till söder är mycket bra och muslimer bor ju lite varstans. Ett centralt läge är därför logiskt ur tillgänglighetssynpunkt. Det blev nu inte Medborgarhuset, men ett elverk i morisk stil ritat av Ferdinand Boberg ovanför Björns Trädgård blev moské ett par år senare. Jag passerade vid fyratiden i eftermiddags och kan konstatera att minareten gör sig väldigt bra mot novemberhimlen. Se själva.
Av miljödebatten i Växjö bidde en tumme...

När folkpartisterna avhandlat sina hjärtefrågor i plenum tills alla nästan faller döda ner av utmattning ser jag fram mot en livlig miljödiskussion. Vi har jobbat hårt för att skapa ett helgjutet program för miljön där kärnkraften utgör en väsentlig del, men inte hela. Tyvärr annekterades hela debatten av ett utspel om kärnkraften ägnat åt att utmana centern som just nu är skadeskjutet efter Vattenfallaffären. Sent på natten kämpar jag, Nina Lundström, Anita Brodén och Sverker Thorén för våra hjärtefrågor. Om en vecka ska världen försöka enas om ett klimatavtal som handlar om energi javisst, men också om många andra initiativ för att hejda den globala uppvärmningen. Det bekymrar inte herrarna Olle Schmitt och Carl B Hamilton som hånskrattar åt förslagen om nationell cykelplan och en grönare samhällsplanering. Klockan fem på morgonen kryper jag ner i min hotellsäng, debatten kändes en aning overklig. Verklighetens folk, fanns de i Växjö?

onsdag 18 november 2009

Tankar inför landsmötet


Frågan om tredelad föräldraförsäkring kommer nog att skapa en lång debatt på landsmötet. När jag var ung och småbarnsmamma ville jag inte att staten skulle blanda sig i hur jag och min man gjorde upp om barnledigheten. Nu när mina barn är stora tänker jag lite annorlunda. Här på gatorna på söder i Stockholm ser man många barnlediga pappor promenera med sina barnvagnar. Ibland får man kryssa fram på trottoaren när de går i bredd och utbyter funderingar om blöjor och barnmat. Häromdagen såg jag ett gäng med bara pappor som satt runt ett kafébord. Mellan var och en satt ett litet barn i barnstol och lät sig matas ur små barnmatsburkar. Jag fick faktiskt en impuls att ta fram min mobil och ta en bild för jag tänkte att det här är väl ändå inte en vanlig syn någon annan stans? Nej enligt försäkringskassan är papporna på söder mest barnlediga i hela landet. Men annars går det rätt så trögt. Kan en tredelad föräldraledighet bidra till att fler pappor tar sitt ansvar för barnen när de är små kommer många fler barn att ha en bättre relation till sina fäder. Att se små barns behov och lära sig att tolka dem är i mina ögon grunden i föräldraskapet. Den lyhördhet som du utvecklar i samspelet med ditt barn följer dig i din relation med barnet hela livet. Papporna runt kafébordet deltar i en revolution i familjelivet som bara sett sin början. Jag lutar nog mot att samhället med varlig hand ska lägga sig i hur föräldraförsäkringen disponeras, det är trots allt skattepengar.

torsdag 5 november 2009

Liberal spårdebatt i landstinget

Det har utbrutit en spårdebatt  bland mina liberala vänner i landstinget med intresse för kollektivtrafik. Den mest moderna och insiktsfulla debattören är Margareta Blombäck, professor emerita född 1925. Hon har åkt mycket med Tvärbanan och vet hur bekväm, pålitilig och trivsam den är. Den insikten finns tyvärr inte hos dem som bara har tillgång till buss eller tunnelbana. Några viktiga argument som talar för spårförbindelser ovan jord följer därför här:
  • Kapacitet- en 30 meter lång spårvagn tar 210 passagerare, dubbelt så många som en ledbuss och tre gånger mer än en vanlig buss. Spårvagnen angör hållplatsen exakt och ger färre förseningar än buss.
  • Tillgänglighet- personer med nedsatt fysisk förmåga till exempel patienter, eller personer med barnvagnar och annat tungt bagage har lättare att komma av och på en spårvagn än andra transportmedel. Jämför med tunnelbana, och svårigheten många har med rulltrappor och obehagliga hissar.
  • Ekonomi- spårvagnstrafik är ekonomiskt på långsiktigt stabila linjer med hög resandeolym. Detta gäller tillexempel busstrafiken till Karolinska. Det är fem-tio gånger så dyrt att bygga tunnelbana som spårväg i markplanet, inklusive lättillgängliga stationer. Man får helt enkelt mer för pengarna.
  • Miljö- spårvagnar drivs av el och återvinner bromsenergi, vilket är oslagbart ur miljösynpunkt.
  • Gångegenskaperna är goda- bussarna skumpar och kränger alltid.
Det starkast argumentet mot tunnelbana i en blindtarm från Odenplan till Nya karolinska sjukhuset är bristen på kapacitet på gröna linjen. Var tredje tåg söderifrån på gröna linjen skulle avledas ut till KS. Detta är fullständigt oacceptabelt. Gröna Linjen är den hårdast belastade linjen med en halvmiljon påstigande per dygn. Att försämra turtätheten för 180 000 resenärer på Farstalinjen är otänkbart.

Spårvagnen får inte plats, påstår en av mina liberala vänner. Han kanske inte har prövat den nya spårlinjen T3 i Paris. Efter invigningen fördubblades resandet utmed stråket medan biltrafiken minskade med 25%, precis som avsett. Samtidigt blev 36 000 kvadratmeter asfalt gröna när spårområdet besåtts med gräs.


Spårvagnar är omoderna påstår en annan kamrat ur 40-talist generationen. Han tänker nog på sin barndoms blåa Mustang. Men det leder tankarna fel. Moderna spårvagnar eller "lightrail" som de kallas är något helt annat. Tysta, smidiga och miljövänliga. Ute i Europa har de ofta en djärv design. Att satsa på spårväg är att satsa på en bättre stadsmiljö. Det har fransmännen förstått och i spåren av spåren återuppstår en levande stad där kollektivtrafiken sitter i högsätet.